Hjälpreda på tävling

Igår var jag inropare på Väsbys klass 1 tävling som dom hade.
Jag blev övertalad av Karen att ställa upp. ( Och vad gör man inte för henne? )
Så där stod jag i regnet som inropare hela dagen.
Tävlingen gick kanonfort eftersom det var så många som var strukna samt att jag körde "löpande band" metoden för att det skulle gå så fort som möjligt.

Det tråkiga med klass 1 tävlingar är att det är så många som inte har på en bana att göra.
När samma hund gång på gång stannar och pissar i tunnlar och aldrig kommer runt så börjar det faktiskt bli lätt "långtråkigt" och jäkligt beklämmande.
Jag håller med Carina Olsson: -Dom som håller på med bågskytte stället ju inte upp och tävlar förrän dom kan träffa tavlan. Och det borde vara så i agility också.
Det är på tok för många som anmäler och tävlar allt för tidigt. Hundarna kan knappt hindren.
Fast å andra sidan ska man väl se "ljust" på det hela.
Vilken fantastisk sport, att det är så många olika människor och hundar som håller på med just denna sport. Även detta har ju sin charm.
Men det vara lite svårt att tänka så just igår när man stod där i spöregnet och frös häcken av sig.
Nåväl, man dör ju aldrig av lite friskluft och förhoppningvis så har både dom och jag lärt mig något.