I går låg jag i ett riktigt "grandmal" anfall i migrän. Jag har nog aldrig avarit så dålig i hela mitt liv. Ett tag trodde jag att skallen skulle sprängas i bitar och min kära mamma var på väg att köra in mig på akuten.
Men jag fick tack och lov en sömntablett och lyckades att sova 3 timmar så att jag sedan kunde pallra mig hem med hjälp av Göran.
Denna gång var det tur att mamma var hemma så att hon kunde ta hand om Melvin och hundarna.
Nu ber jag en stilla bön för att det inte ska upprepas på ett bra tag eller inte ens upprepas alls.
Fy fåglarna vad det suger att ha migrän.
Kram, Madde
1 kommentar:
Usch.. Stackars dig! Vi har det i familjen så jag vet vilket helvete det är!
Kram på er!
Skicka en kommentar